Tikens dräktighet o fostrets utveckling
Dräktighetsperioden och utvecklingen går i 3 perioder. Hundens viktigaste organ är färdigbildade innan du ens vet att tiken är dräktig!
1:a perioden (2:a till 17:e dagen)
Perioden där ägglossning följs av befruktningen beskrivs som en zygot (benämningen på ett befruktat ägg) som ligger fritt i äggledaren o vandrar ner till livmodern.
2:a perioden(19:e till 35:e dagen)
Embryoperioden börjar vid implantationen av zygoten o slutar då de viktigaste organen är färdigbildade.
3:e perioden (35:e dagen till födsel)
Fosterperioden är tiden där de kännetecknen som skapar en hund blir bildade o den mesta växten sker.
Lite om dräktighet
Dräktighetstid: I medeltal är en tik dräktig 63 dygn från parning med en variation från 56-72 dagar. Variationen beror på flera saker men viktigaste faktorn är när tiken haft ägglossning. Räknat från ägglossningen så går de flesta tikar dräktiga 63 dygn +/- någon dag. Tecken på dräktighet:
- viss vulvasvullnad kvarstår efter löpet
- tiken är illamående i vecka 3 och/eller vecka 5
- ibland förekommer en lindrig blödning från vulva under någon/några dagar i vecka 3
- rodnad av spenarna från vecka 4
- spen- och juverförstoring från vecka 5
- bukförstoring från vecka 5
- klar, seg flytning från 4-5 veckan -
fosterrörelser från vecka 7
Dräktighetsdiagnos kan ställas på flera olika sätt men vanligast idag är att man gör ett ultraljud ca 28 dagar efter parning. Nackdelen är att en enstaka valp kan missas men fördelen är att man kan se att valparna lever och att allt verkar normalt med livmodern. Det är dock svårt att räkna valpar med ultraljud. Man ser bara en liten del av buken åt gången och det är lätt hänt att man räknar samma valp flera gånger eller missar en annan. Vill man räkna valpar är det bättre att ta en röntgenbild någon gång efter dag 43 då har valparnas skelett börjat bli så förkalkat att det ses på röntgen. Med lite träning kan man lära sig att känna fosterblåsorna i buken från vecka 3. Det finns även blodprov som kan användas men det visar bara om tiken blivit dräktig men talar inte om hur valparna mår. Valparna kan t.o.m ha dött men provet kommer fortfarande att vara positivt.
Fostrets utveckling
Embryo
Vecka 1, 2 och 3
Ungefär 8-9 dygn efter befruktningen finns i äggledaren en cellklump kallad morula innehållande 16 - 32 celler. De första befruktade äggen inväntar de övriga, så när äggen vandrar ner genom äggledaren till livmodern, kommer alla att ha samma ålder. Ner vandringen sker det 10-14:e dygnet.
Väl i livmodern fördelar de blivande fostren sig i livmodern och 17-21 dygn efter befruktning fäster de sig i livmoderväggen och en moderkaka utvecklas. Moderkakan går som ett bälte runt fostret. Genom moderkakan tillför tiken de näringsämnen som fostret skall använda i den kommande utvecklingen
Fosterblåser
Vissa tikar är illamående i tredje veckan. Det beror på de hormonella förändringar som sker och att livmodern börjar vidgas. Tiken kanske äter sämre och vilar mer nu. Fosterblåsorna är nu runda och ca 15 mm i diameter.
Dag 19 inplanteras embryot i livmodern.
Embryostadiet
Embryostadiet startar med utvecklingen av huvud/hjärna/ryggmärg med start i huvudregionen, nervledare, början till lemmar, syn, hörselorgan o matsmältningsorgan. Några dagar efter att zygoten har fäst sig till livmodern, är den inkapslad i fosterblåsan (amnion) som växer över dennas yttre.
Tikens Livmoder
1. Äggstock
2. Uterin horn
3. Uterin kropp
Vecka 4
Man kan nu skilja på bak och framben. Öronsnibbarna är synliga. Öronen och ögonen bildas denna veckan.
25:e dagen Embryot är nu 14 mm och fosterblåsorna är som små bubblor på ca 2,5 cm. Man kan nu (vid 25 dagar) ultraljuda tiken för att konstatera dräktighet. Nu ska utfodringen till tiken gradvis ökas på fler mål under dagen.
Under högdräktigheten och digivningen behöver tiken två till tre gånger så mycket protein, kalk och vitaminer som då hon inte är dräktig. Det finns specialfoder för dräktiga och digivande tikar som innehåller det tiken behöver. När tiken blir tjockare behöver hon få sin föda uppdelad på flera mål.
28:e dagen
17 mm och den första benbildningen kommer till synes; över- och underkäke, skalltak och kragben.
Valpfoster 30 dagar
Film klicka på bilden
Vecka 5 (dag 29-35)
Vi går in i fosterstadiet.
Bröstvårtor och de yttre könsorganen börjar utvecklas.
Valpfostrets tassar börja forma sig, som senare blir till trampdynor och tår.. Här börjar också tarmsystemet att bildas, som på detta stadium fortfarande är i navelsträngen. Dräglikheten kan inte längre kännas, men ultraljudsskanning är den mest använda metod från nu och till fostret kan påvisas med röntgenbilder. Tiken vill möjligen först nu visa de första tecken på dräktighet med ett ändrat beteende, men buken har ännu inte ändrat form
30:e dagen
19 mm. Nu formas ögonlock, innerörat och morrhåren. Ögonfransarna anläggs. Tarmarna förbinds med naveln. 5 par bröstvårtor och tårna på frambenen är klart synliga. De yttre Könsorganen börjar visas. Tårna skiljs nu från varandra. Fostret ökar nu fort i vikt. Skelettet börjar mineraliseras. Ögonlocken, morrhåren, ögonfransarna anläggs nu. Öronsnibbarna växer.
33:e dagen
27 mm. Nu föregår bildandet av ben i nospartiet, framtänder, gom, kindben, hjässben, mittaxen på revben 4-10, samt mittaxen på humerus, radius, ulna, femur, tibia och fibula samt tidigt stadium av hörntänder och sammansmältning av gomspalten. Tårna på baktassarna syns tydligt. Omkring dag 33 stängs gommen, så efter detta datum kan inte längre gomspalt uppstå.. Tarmsystemet som fortfarande är i navelsträngen börjar nu att bildas. Överhuvudtaget är det den mest riskfulla tiden över där kemikalier och andra saker kan skada fostret. Fostret är nu ca 3,0-3,5 cm stora och ovala. Och börjar flyta ihop. Bukomfånget ökar och man borde nu kunna se på tiken om hon är dräktig. Lite beroende på hur många foster hon bär och om tiken är kraftig i sig själv el ej.
35:e dagen
35 mm. Ögonlocken utvecklas. Bröstbenen växer ihop i mittlinjen. Förbening vid tinningen/ögat/tårkanal och skuldra. Förbening av 2-13 revben i mittaxen. Den 35:e dagen markerar slutet på embryoperioden, den första dräktighetsfasen. Organen börjar nu ta form och embryona kallas foster även om de inte är fullt utvecklade. Under fosterfasen och särskilt från och med den 40:e dagen ökar fostren i vikt med 3/4 av födelsevikten. I femte veckan börjar fostren bli så stora att livmoderhornen *måste lägga sig till rätta* i bukhålan, vilket medför att dom trycker på de övriga inre organen, bland annat magsäcken, vilket återigen kan ge lite illamående under några dagar.
Vecka 6 (dag 36-42)
Öronsnibbarna och ögonlocken växer och täcker i slutet av veckan örongång och ögon. De yttre könsorganen börjar förändra sig i riktning till han- och honkönsorgan..I början av veckan skiljs tårna helt, och i slutet av veckan bildas klorna. Morrhår börjar växa ut.Tarmsystemet lämnar navelsträngen och befinner sig nu placerad i bukhålan.Hos tiken ses en svag rosafärgning av bröstvårtorna, och beroende på antalet valpar i livmodern vill buken tillta lite i omfång.
37:e dagen
47 mm. Förbening av occiput, första revbenet, 1-4 halsvirveln, ben i mellanfoten och höftbenets mittaxe.
38:e dagen
53 mm. Förbening av mellanväggen i nosen, mellanörat, brosket i underkäken, centrum i ryggvirvlarna,revbensbågar och vidareutveckling av de små kotorna i mellanfoten både fram o bak.
39:e dagen
60 mm. Bla förbening av tårna fram o bak.
40:e dagen
65 mm. Bukhinnan vid naveln växer ihop. Höftbenet är komplett brosk bildat, men dess ledskål bildas inte förrän flera veckor efter födseln.
Från 42:e dagen kan man röntga tiken för att konstatera dräktighet. Börjar förändra sig i riktning till han el hon kön.
42:e dagen
Klorna bildas.
Vecka 7 (dag 43-49)
Under denna vecka växer kroppsbehåringen ut, och färgmarkeringen ska kunna ses. Tassarna och trampdynorna är nu färdigbildade. Fostret liknar nu den färdiga valpen, men kan inte överleva utanför livmodern. Från detta tidpunkt är det egentligen bara storleken som ändras. Förbeningen i benen är nu så långt framme, att man från dag 48 kan se fostren på röntgenbilder. Det är nu för första gången i dräktigheten möjligt att känna se fosterrörelser och ibland se det till och med.
Tikens buk är i de flesta fall tydligt förstorad, Om det bara är en el två valpar så dröjer det kanske ytterligare en tid och mjölkproduktionen har börjat. Fostren känner nu av om du klappar på tikens mage.
45:e dagen
86 mm. Färgmarkeringar börjar synas och pälsen växer ut. Tassarna och trampdynorna är färdigbildade. Förkalkning av de nedre premolarerna. Vidareutveckling av kotorna i ryggraden och bäckenet.
Vecka 8 (dag 50-57)
Fostret är färdigbildad och kan nu kännas, fostrens hjärtslag kan höras och man kan ibland se hur de rör sig.
Tiken är nu mest besvärat av sin vikt och sitt omfång och skall i denna period vänjas vid sin valplåda. Mjölkkörtlarna är spända och fulla med mjölk. För tik som får sin första valpkull kommer troligen mjölken i samband med valpning.
50:e dagen
107 mm. Kroppen är välproportionerad. Förbening av de sista benen i skallen, ambolten i mellanörat och centrum i virvlarna.
Nu kan man (om man har tur) höra valpens hjärtljud om man lägger örat mot tikens mage. Lite beroende på hur valpen ligger. Hjärtslagen ligger på ca 200 slag i minuten. Man kan höra dom som små tickande ljud. Mjölken börjar nu produceras hos tiken.
55:e dagen
1
44 mm. Alla mjölktänder är förkalkade och nedre molar förkalkas (permanent tand), likaså sköldkörteln, sacralben 1 och 2 (korsben), alla revben, virvlar och centra.
57:e dagen
150 mm. Förbening av vristbenet och sacralben 3.
Film klicka på bilden
Vecka 9 (dag 58-63)
Nu lägger valparna på hullet. Dom sväljer fostervatten och får ofta hicka. Inte mycket plats finns längre för valparna. När valparna är färdigutvecklade signalerar valparnas binjurar att det är dags för valpning. Från ca 58:e dygnet kan fostret överleva utanför livmodern.
Den sista veckan av dräktigheten förbereder tiken sig för valpning. Hon blir lugnare och intresserar sig inte så mycket för att leka, och kan vara mindre social än normalt. De sista 2-3 dygn innan födseln bör man reducera fodermängden med 30-40 %, och i det sista dygnet innan själva valpningen vill tiken normalt inte äta.
Tiken bör senast en vecka innan födsel introduceras till ett eget ställe där hon ska föda, bäst är en välinrättad valplåda, här vill hon kunna göra något av den naturliga nästbyggningen, som många tikar gör 2-4 dygn innan födseln. Det består i att samla ihop trasor och eventuellt river och gräver hon i valplådans botten.
Regionen kring slidan blir stor och mjuk, bäckenmuskulaturen avslappnas. Hos en del tikar kan det vara mjölkspänningar flera dygn innan valpning. Före valpning blir hon orolig och rastlös, och hon kan ha värk eller öppningsvärk. Dessa värkar pressar vattenblåsan från den första valpen ned i födelsegången.
Födelsevägen skall utvidgas och fostret skall pressas ner i bäckenet innan de riktiga krystvärken sätter i gång. Under detta skede kan vattenblåsan vid någon tidpunkt brista och innehållet flyta ut ur slidan. Man säger att "vattnet har gått" och då startar den riktiga födseln. Öppningsperioden tar ca 4-6 timmar, men kan i vissa fall ta upp till ett dygn.
För att bättra kunna förutsäga den exakta dagen, kan man starta denna vecka med att ta tikens temperatur 2 x dagligen (morgon och kväll). Temperaturen tas genom att föra in en termometer ett par cm. in i ändtarmen,
då får man en överblick över hur tikens temperatur svänger normalt. När det konstateras ett temperaturfall kan man med fördel ta temp. med 3-4. timmars mellanrum.
Valpfoster 60 dagar
När temperaturen ligger ca. 1 - 1½ grad under det normala vid flera mätningar med någon timmes intervall, vill valpningen troligen sätta igång inom 12-24 timmar.
60-63:e dagen
158-175 mm lång. Fullpälsad, ögonlock stängda, mellanhand inte färdigt förbenat. Mellanfot inte färdigt förbenat utom hälbenet och vristen.
Fosterstadiet:
När embryot har utvecklat sig lite längre än halva dräktighetsperioden (35 dagar) har det fullfört utvecklingen av de huvudsakliga organen. De utvändiga kännetecknen gör det möjligt att artbestämma det som en hund och från nu, blir det refererat till som ett foster. Utvändiga kännetecken på fosterstadiet är utveckling av pigment, tillväxt av hår, stängning och sammansmältning av ögonlocken, växt av ytteröra, förlängning av kroppen och vidareutveckling av könsskillnader.
Skelettutveckling: Om vikt och storlek på embryo och foster kan variera i en kull är ordningen av förbeningen snarast lik. Hos hunden är fontanellen mellan främre och bakre skallben sammanväxt före födseln till skillnad från hos människan. Revbenen är färdigbildade vid 40:e dagen.
Utveckling av tänder: Har varit studerat av Williams (1961) som fann att förkalkningen av alla mjölktäner varit påbörjad vid 55:e dagen i dräktigheten. Den blev fullförd 20:e dagen efter födsel då det gäller kronan och 45:e dagen gällande roten. Den enda permanenta tanden som förkalkar sig innan födseln är 1:a molaren i underkäken som visar sig på 55:e dagen i dräktigheten.
Valpen är född efter ca 63 dagar
Mer om hundens Reproduktion
Hanhunden
Testiklar
Testiklarna ligger i par, är ovala och utvecklas embryonalt i buken nära njurarna. Vid senare stadier av den embryonala utvecklingen förflyttas de bakåt genom bukhålan och tar med sig sin blodtillförsel. De passerar genom ljumskkanalen för att sedan lägga sig i pungen. Detta är fullbordat vid 12 veckors ålder. Om testiklarna misslyckas med att trilla ner beskrivs hunden som kryptorchid.
Pungen består av tunn, pigmenterad hud försedd med svettkörtlar. Den delas in i två håligheter omgivna av dubbelt, veckat membran. Hos däggdjur ligger testiklarna utanför kroppen för att den inre kroppstemperaturen är för hög för att spermier ska kunna utvecklas. Blodkärl, nerver och kanaler som tillgodoser testiklarna går från buken till pungen och in i en sträng. Cremastermuskeln omger sädessträngarna och kontrollerar pungens position i relation till kroppen.
Testikelvävnaden delas in i ett antal fack. Varje fack innehåller en spiralformad massa av sädeskanaler och interstitialceller som producerar testosteron. Sädeskanalerna täcks av två typer av celler, spermatogena celler som producerar spermier och sertoliceller som tillhandahåller stöd, näringsämnen och skydd för spermien under dess utveckling. Sädeskanalerna leder till bitestiklarna som leder in i sädesledarna. Denna passerar i sin tur genom ljumskkanalen och sammanlänkas med urinröret i det område där prostatakörteln ligger. Spermier bildas i sädeskanalen och mognar under passagen till bitestiklarna där de lagras i bitestikelns svans. Slutligen drivs de fram genom sädesledaren vid ejakulation.
Prostatakörteln omger sädesledarens knutpunkt och utsöndrar prostatavätska. Vätskan är alkalisk för att skydda spermierna från skador orsakade av urinens höga surhetsgrad. Det hjälper också till att öka spermavolymen för att sedan spruta in detta till tiken.
Penis
Penis består av urinröret omgärdat av erektil vävnad. Denna hjälper penis att föras in i tiken vid parningen. Inbäddad i den erektila vävnaden ligger penisbenet. Det är ett tunnelformat ben som hos hunden finns bakom urinröret. Den hjälper penis att föras in i tiken innan erektionen är fullbordad.
Penisvävnaden skyddas av en hårig förhud som har mängder av smörjande körtlar.
Spermiestruktur
Spermierna bildas av testiklarna i sädeskanalen. Processen kallas spermatogenes och påverkas av hormonet testosteron som utsöndras av de interstitiala cellerna. Celldelning sker genom meios (reduktionsdelning) och varje spermies cellkärna består av haploida kromosomer (enkla kromosomer).
Spermiens huvud bär det genetiska materialet i en stor kärna rik på DNA. DNA utgör mer än hälften av huvudets torrvikt. Akrosomen är den främre delen av spermiens huvud och är ett tunt hölje som innehåller enzymer nödvändiga för att penetrera äggets yttre membran. Inuti spermiens mellandel omgärdas den axiala kärnan av tätt packade mitokondrier, rika på andningsenzymer. Denna del av spermien är inblandad i energiavgivning som gör att spermien skjutsas iväg.
Svansen är en modifierad typ av flagell som genom att piska från sida till sida skjuter fram spermien längs tikens reproduktionskanal.
Äggstockar
Äggstockarna finns i bakre delen, ryggdelen, av buken vid tredje och fjärde ländkotan. Varje äggstock är en liten, rund struktur som innehåller en central märg och en yttre bark av bindväv omgivet av ett lager epitelceller sammanbundna med bukhinnan. Denna formar en slemsäck som maskerar äggstocken och har en öppning till bukhinnan. I äggstocken bindväv finns många primära folliklar där varje follikel utvecklas till en mogen follikel, Graafs follikel. Varje Graaf follikel innehåller en liten mängd vätska och ett ägg. Eftersom tiken föder flera valpar varje gång släpps flera ägg samtidigt. Under ägglossningen brister follikeln på äggstockens yta och frigör ägget som sedan transporteras längs äggledaren. Efter ägglossningen kan det blöda i den brustna follikeln. Detta resorberas och byts ut av gulkroppen som avger progesteron för att bevara dräktigheten. Hos tiken som inte blivit dräktig förblir gulkroppen jämn och slät i flera veckor och de resulterande höga progesteronnivåerna kan orsaka skendräktighet.
Äggledare
Äggledaren är en smal ledare som löper från trumpetliknande infundibulum till livmoderhornet. Infundibulum kantas av en speciell sort hår, fimbrier som fungerar hjälpande när ett nysläppt ägg ska fångas. Äggledaren är veckad och täckt med ett ciliebeklätt epitel. Befruktningen sker i äggledaren.
Livmodern
Livmodern ligger i bäcken- och bukhålorna. Vid dräktighet dras livmodern ner i bukhålan på grund av fostrens vikt.
Livmodern är ett y-format, ihåligt och muskulärt organ som består av två livmoderhorn som sammanlänkas och formar en liten kropp, fundus. Det inre lagret av epitel- och körtelvävnad kallas endometrium. Endometrium förtjockas under dräktigheten för att kunna ta emot moderkakan. Endometrium omges av flera lager glatt muskulaturs om bildar ett s.k. myometrium. Detta hängs upp i bukväggen genom mesometrium eller kraftiga ligament, som utgör det yttre lagret.
Livmodern har dubbel blodtillförsel. En äggstocksartär från var sida om aorta precis bakom njurarna förser varje äggstock och livmoderhorn med blod. Varje äggstocksartär förbinder med en livmoderartär som löper längs livmoderkropp och livmoderhals. Den förser de bakre delarna av reproduktionskanalen med blod. Livmoderns uppgift är att under dräktigheten omsluta embryon och foster samt att sörja för näringstillförseln till dessa så att de kan utvecklas fullt ut.
Livmoderhalsen
Livmoderhalsen ligger mellan livmoder och vagina. Den är tjockväggad och fungerar som en slutmuskel som hos friska tikar bara öppnas under löp, parning och valpning.
Vaginan
Vaginan är ett ihåligt, muskulärt organ som löper från livmoderhals till de yttre genitalierna. Den klarar stora utvidgningar och täcks av epitelceller i skikt. Cellerna förändras under löpet under östrogenets och progesteronets påverkan. Vaginan fortsätter till en vestibul, en kort passage som delas av reproduktions och urinsystemen. Urinröret markerar ändringen från vagina till vestibul. I vestibulen finns körtlar som smörjer genitalområdet. Musklerna i vestibulväggen dras samman runt hanhundens penis och hjälper till med hängningen under parning.
Vulvan
Vulvan bildar den yttre öppningen av reproduktionsområdet och skyddas av ett par vertikala blygdläppar. Dessa innehåller tvärstrimmiga muskler som under normala förhållanden är stängda för att hålla vulva tätt. Det är blygdläpparna som blir tydligt blodfyllda när tiken löper. Mellan blygdläpparna finns en klump erektilvävnad, klitoris.
Bröstkörtlar
Bröstkörtlar är högst modifierade svettkörtlar. Körtelvävnaden omges av bindväv och fett. Utsöndringarna produceras av sekreterande celler och dräneras in i körtelhålan och sedan till spenarnas hålor. Dessa smalnar sedan av till spenkanaler och länkas till utsidan via spenöppningarna. Bröstkörtlarna ligger i två parallella rader längs buken och tiken har fem par.
Under dräktigheten förstoras bröstkörtlarna och påbörjar mjölkproduktionen några dagar innan valpning. Detta styrs genom olika hormoner. Östrogen är grunden till den initiala utvecklingen vid puberteten, progesteron bidrar till förstoringen av bröstkörtlarna. Prolaktin bildar mjölk under den sista tredjedelen av dräktigheten och oxytocin drar samman den glatta muskulaturen runt körtlarna samt trycker ut mjölken ur spenarna, mjölknedsläpp.
Löpcykeln
Löpcykeln förekommer hos tikar som kommit i puberteten och som inte är dräktiga. Reproduktionsfunktionen kontrolleras av gonadotropiner som produceras av adenohypofysen. Det är hormoner som stimulerar gonader (könskörtlar), äggstockar och testiklar. Avgivning av gonadotropiner kontrolleras av ett hormon, GRH, som produceras i hypotalamus och transporteras längs hypofysens system. Hypotalamus är känslig för både inre och yttre stimuli såsom värme, ljus och speciellt tillgången på dagsljus. Hypotalamus stimuleras även av feromoner genom andra tikars närvaro samt genom hanhundar. Löpcykeln styrs av ett komplext samspel mellan dessa stimuli, hypotalamus och respirationssystemet. Löpcykeln har tydliga faser under vilka olika saker sker i reproduktionskanal och även tikens beteende.
Befruktning
Ägg som släpps under ägglossningen drivs fram i äggledarna med hjälp av ciliebeklätt epitel och rytmiska muskelsammandragningar. Vid ägglossningens tidpunkt innehåller ägget en enkel uppsättning kromosomer, alltså hälften av den normala uppsättningen. Ägget är outvecklat och oförmöget till att befruktas. De kallas primära äggceller och de mognar till sekundära äggceller ca 3 dagar senare.
Utvecklade spermier passerar från sädeskanaler till bitestiklar där de går igenom en mognad i bitestikelsvansen. Under ejakulationen drivs spermierna fram längs sädesledarna och in i urinröret för att föras vidare till tikens reproduktionskanal. Spermierna, som även de har enkla kromosomuppsättningar, simmar med hjälp av sina svansar från vagina, genom livmoderhals till livmodern. Där kommer de sedan in i äggledarna där befruktningen äger rum. Spermier kan överleva i tiken i upp till 7 dagar i väntan på att ett moget ägg ska bli tillgängligt. Befruktning sker när en spermie penetrerar ägget och kärnan smälts samman.
Varje ägg som släpps från äggstocken skyddas av dubbla cellager. Spermier kommer i kontakt med äggen genom slumpmässiga rörelser. När spermiens huvud träffar det inre av ovan nämnda cellager spricker toppen av spermiens huvud. Ett enzym som mjukar upp äggets bindvävsmembran avges och spermien kan då penetrera äggets cytoplasma. Andra spermier hindras från att ta sig in genom en snabb kemisk förändring som förtjockar äggets yta. Efter att spermien kommit in i ägget faller svansen av. Huvud och mellandel dras igenom cytoplasma mot kärnan. Kärnmembranet bryts ned och kromosomer från både ägg och spermie ordnas kring denna struktur. Befruktning resulterar i en zygot, ett befruktat ägg. Den diploida (dubbla) kromosomuppsättningen upprättas och zygoten är nu redo för sin första mitos, en typ av celldelning. När ytterligare celldelningar sker fortsätter zygoten att förflytta sig nedåt äggledaren mot livmoderhornen.
Tikar har spontan ägglossning och kommer i puberteten runt 6 månaders ålder men det är också rasrelaterat.
Förlöpet håller på i ca 9 dagar och innebär förstorad vulva, vaginala blödningar, en tik som gärna flirtar men även är lättretlig. Tiken är vid denna punkt inte parningsvillig. Höglöpet håller på i ca 9 dagar och ägglossningen sker i löpcykelns tionde dag. Blödningen ändrar färg till mer halmgult. Vulvan är förstorad och tiken är fortfarande lättretlig och flirtig. Här tillåter hon dock parning. Sedan kommer en period på ca 20 dagar där vulvan förminskas, blödningarna upphör och beteendet börjar återgå till det normala.
Dräktighet
När zygoten når livmoderhornen har den redan delat sig flera gånger. Under den långa resan utvecklas en hålighet, en blastocyst och runt dag 19 sker inplantering när blastocysten finns i livmoderhornen. Under löpcykeln förbereds livmodern för att ta emot befruktade ägg. I follikulärfasen växer både myometrium och endometrium och en ökad blodtillförsel sker. Endometrium förtjockas, nya blodkärl bildas, körtelstrukturer förstoras. I lutealfasen fortsätter förändringarna och endometrium utsöndrar sekret. När blastocysten når livmoderhornen badas de i sekret och förses med näringsämnen samt lämplig miljö för överlevnad.
Embryonal utveckling
Blastocystens cell organiseras så att det på ena sidan formas cellmassa och på andra sidan ett lager trofoblast. Den inre massan blir embryo och delas i tre embryonala cellager där varje lager har en specifik uppgift. Den inre massan böjs runt och blir till c-formad. Det inre (endoderm) och mellersta (esoderm) cellagret hos embryot sluts in och bildar de inre organen.
Trofoblasten består av blastocysternas yttre celler och ansvara för inplantering, d v s fästandet till livmoderväggen. Den utvecklar små utväxter som projekteras in i livmoderväggens vävnad och bidrar till moderkaka och extra embryonala membranen. Den möjliggör även näringsupptag genom villi. Det finns fyra extra embryonala membran som omger det utvecklade embryot.
Celler från endoderm förökar sig och täcker trofoblasten för att bilda gulesäcken. Gulesäcken försvinner en tid innan valpningen. Mellan gulesäcken och trofoblasten delas mesoderma celler i två lager och bildar ett utrymme. Det yttre lagret nära tropoblasten bildar chorion, en kärlrik bindväv. Det inre lagret finns nära gulesäcken. Trofoblasten och mesoderm utvidgas och pressas upp runt embryot så att en vätskefylld blåsa bildas. Embryon utvecklas sedan i detta membran som kallas amnion.
Runt membranets yttre lager bildar chorion ett dubbelt lager som nu ligger i kontakt med livmoderns endometrium. Utskott växer ut på ytan och binds med maternell vävnad som moderkakan. I bakre delen av det primitiva embryots tarm bildas en divertikel (en påse på tjocktarmen) som kallas allantois. Den ligger bredvid gulesäcken och samlar urin från fostrets njurar via en urinkanal, urachus. Urinkanalen förbinds till fostrets urinblåsa. Under utvecklingen ökar allantois i storlek för att senare omge embryot.
Det inre lagret smälter samman med amnion och bildar allantoamnion. Allantoamnion innehåller en smörjande vätska som underlättar rörelsen mot förlossningskanalen under valpningen. De yttre lagren bildar chorioallantois tillsammans med chorionlager. Detta är själv fostersäcken som spricker under valpningen när fostret rör sig mot förlossningskanalen.
Embryot/fostret utvecklas hela tiden och jag tänkte nämna några stadier och tidsperspektiv.
96 timmar efter befruktning delas ägget i två celler. De fortsätter delningen och efter 144 timmar har den delats i åtta celler. När 192 timmar har gått bildas en morula, en klump av celler. 8-9 dagar efter befruktning passerar morula genom äggledaren och vidare till livmoderhornen.
15 dagar efter befruktning bildas blastocysten och flyter då fritt i livmodern. Vid 17-18 dagar börjar moderkakan att utvecklas. När 20-21 dagar har gått börjar embryot, som nu är mindre än 13 mm i diameter, att implanteras. Centrala nervsystemet bildas även vid denna tidpunkt. Vid 21-28 dagar är embryot ovalt och har ett diametermått på 25 mm. 29:e till 30:e dagen börjar ögonen att utvecklas bakom stängda ögonlock. Hanhundens och tikens yttre karaktärsdrag utvecklas. Organogenesen är slutförd vid 35 dagar. Kroppen är ca 100 mm lång och päls samt färgteckning utvecklas. Vid 45-55 dagar är skelettets kalcificering klar och syns på röntgenbilder. Fostret växer snabbt och vid 57 dagar är den 150 mm lång. Då är även pälsen fullt utvecklad och trampdynor bildade.
Moderkakan
Moderkakan ansvarar för embryots och fostrets näringstillförsel. Villistruktur utvecklas från chorioallantois och innehåller spiraler av kapillärer härstammande från umilikalartären. De bäddas in i livmoderns endometrium och riktas mot det maternella blodet som i sin tur har tillförsel från livmoderartären. Näringsämnen och syre passerar lätt mellan det maternella systemet och fostersystemet eftersom de bara separeras av ett tunt lager. Avfallsprodukter passerar från fostret till tikens cirkulation.
Livmodern bildar ett förtjockat band mot embryot med alla tillhörande membran. På kanterna finns områden med blödningar till livmoderendotelium samt tillbakabildning av kapillärer. Det orsakas under implantationen och kallas marginellt hematom. Det nedbrutna blodet gör att tiken kan få gröna flytningar.
Förändringar hos tiken
Tiden mellan parning och valpning definieras som dräktighet. Dräktighetens längd är inte precis utan har en viss variation beroende på individuella variationer samt att det är svårt att bestämma den exakta befruktningstidpunkten. Dräktighetsperioden är 59-72 dagar med ett medel på 63 dagar eller 9 veckor. Mindre raser valpar tidigare än större raser. Under dräktigheten uppkommer en rad förändringar hos tiken. Buken växer, bröstkörtlarna förstoras, spenarna växer vulvan förblir förstorad och elastisk under dräktigheten samt att hon kan få klara flytningar. Ligament i och runt bäckengördel slappnar av några dagar innan valpning. Förändringar i bukformen uppkommer därför. Det syns tydligt i både profil och uppifrån. Buken har fått päronform.
Valpningen
Under första stadiet får tiken livmodersammadragningar och livmoderhalsen utvidgas. Andra stadiet inträffar när valparna förlöses. Tredje stadiet innebär att membran och moderkaka, efterbörden, kommer ut.
Valpningen involverar ett samarbete mellan endokrina systemets och nervsystemets kontrollmekanismer. Detta inleds av fostren i livmodern. När de växer sig större växer de ur det befintliga utrymmet vilket resulterar i kortisolutsöndring från fostrets binjurar. Kortisolet gör att gulkroppen i äggstockarna tillbakabildas och att progesteronnivåerna som utsöndras av den under dräktigheten börjar minska. Samtidigt börjar östrogennivåerna öka och livmodermusklerna, som var avslappande under progesteronets påverkan, återfår sin förmåga att dras samman. Musklerna sägs vara sensitiserade.
Vid det här laget börjar tiken känna sig redo och blir känslig för yttre stimuli som mörker och avskildhet. Närvaron av dessa stimuli stimulerar hypotalamus och hypofysen utsöndrar två hormon: prolaktin och oxytocin. Prolaktin stimulerar mjölkbildningen i bröstkörtlarna. Oxytocin verkar på den sensitiserade livmodern och inleder sammandragningarna som gör att fostren stöts ut. Det gör också att mjölken släpps ned ifrån bröstkörtlarna när de nyfödda börjar suga på spenen.
Ett hormon, relaxin, gör att livmoderhalsen öppnas och slappnar av. Det får också livmoderns myometrium att reagera på oxytocin. Prostaglandiner tillverkas av livmodervävnaden fungerar hjälpande vid livmoders sammandragningar.
Signaler som skvallrar om att valpning är på gång kan ses redan några dagar innan. Kroppstemperaturen sjunker med några grader 6-18 timmar innan valpning. En liten flytning kan uppkomma när livmoderhalsen utvidgas. Förändringar på yttre genitalier kan synas, t ex sväller blygdläpparna och öppningen blir större. Vissa tikar river tidningspapper eller annat och börjar förbereda för den kommande valpningen. En del tikar vill till och med ge sig iväg. Dessa tecken varierar mellan individer och en del av tikarna visar inga av ovannämnda tecken.
Under första stadiet börjar lätta sammandragningar och livmoderhalsen öppnas gradvis. Detta stadie kan vara upp till 48 timmar men det varierar stort. Tiken blir rastlös, orolig, flåsig samt slicka på genitalierna. Man kan se slemsträngar som hänger från vulvan och den första fostersäcken kan spricka i vaginan. Mjölk kan finnas i bröstkörtlarna. Fostret blir aktivt och rör sig från sin ihoprullade position till en mer utsträckt position. Respirationssystemen och kardiovaskulärsystemen förbereds för att ta över efter moderkakan. Sammandragningarna pressar det första fostret mot livmoderhalsen när den börjar utvidgas. När den är fullt utvidgad inleds andra stadiet.
Ökade sammandragningar driver fram fostret genom livmoderhalsen till vaginan. När fostret väl är i förlossningskanalen hjälper sammandragningar i buken till att öka kraften. Fostret måste rotera för att hitta mitten på livmoderhalsen . De omgivande vätskefyllda säckarna smörjer under passagen.
Valpar föds longitudinalt vilket innebär att valpen ligger i linje med tiken. Valparna kan födas med huvud och framben först eller med bakbenen först. Båda sätt går lika bra och är helt normalt. Alla andra positioner kan orsaka valpningssvårigheter, dystoki. Födsel med baken först och bakbenen framåt är inte normalt.
Efter varje valps födsel spräcker tiken fosterhinnan runt huvudet och börjar slicka valpen för att stimulera andningen. Hon lossar även navelsträngen från moderkakan. En frisk valp letar sedan upp spenarna och börjar suga. Tiden mellan tikens krystningar och valpens födelse kan variera mellan 10-30 minuter. Går det längre tid kan det innebära problem.
Under tredje stadiet kommer alltså moderkakan ut. Det brukar ske inom ca 30 minuter. Under tredje stadiet dras livmodern ihop och en grön/brun vätska kommer ut. Detta kan pågå i flera dagar efteråt men slickas bort av tiken. I verkligheten alterneras andra och tredje stadiet under valpningen så att moderkakan kommer efter valpen så att nästa valp kan födas.
Vid pennan Heidi Nevala